Serieseraljen

Sex centimeter och greppet var kopplat. Det är lika bra att erkänna direkt. Inte smyga med att jag är slav under begäret. Bokbegäret. Böcker är snygga. Och böcker får vara tjocka och tunga. Böcker har en fördel till, de får gärna vara billiga.

Så antikvariat kan liknas vid paradisiska öar befolkade av små och stora demoner som viskar och ropar " se mig, känn på mig, andas in doften av mig". En del skriker "köp mig". Alla är dock inte billiga. Röda korset hjälper människor som har det svårt. Hjälpen jag får består i att de säljer böcker billigt, väldigt billigt.

Tio kronor för Robertson Davies Deptford-trilogi var liksom prutat och klart. Jag tror att den är bra, det jag läst tidigare av honom har jag tyckt om. Många sidor och som sagt, ryggen var sex centimeter bred. Snyggt mönster på den också. Så jag betalade villigt. Hemma skulle den in i bokhyllan, och där är det lite trångt. Jag tog helt sonika bort Oscar Wildes "Dorian Grays porträtt" , inte så svårt faktiskt, och en liten tunn bok av ... Jaa, av vem? Den heter "Vi från Minimalien" och hur mycket jag än vrider och vänder lyckas jag inte lista ut det. Originalets titel är skrivet med kyrilliska bokstäver och där går jag bet. Googlande hjälpte inte heller.

Boken om minimalierna ligger mig varmt om hjärtat. Första gången var det nog mina föräldrar som läste den för mig, den var väldigt kul minns jag. Andra gången hade jag nog passerat tonåren, då log jag åt allt det ironiska över upptäcktsresorna de gjorde och över personporträtten. Tredje gången läste jag den för mina barn, samtidigt funderade jag på om det verkligen var en barnbok. Eftersom jag har den i min hand nu ska jag läsa den en fjärde gång. För nu är det inte en barnbok längre, jag ska undersöka om det är någon farlig resa de gör. Det blir den enda bok jag läst fyra gånger. Storlek mäts inte alltid i längd, vikt eller pris. Undrar vem som skrev boken ...