Serieseraljen

– Omdöme, vad är det?

Hela familjen tittar gapande på husets yngsta dotter.

– Jag menar, omdöme, är det verkligen något som finns på riktigt?

Fniss hörs lite här och där.

– Seriöst. Finns det verkligen?

Gapskratt.

– Jamen jag har inte förstått. Jag vet inte vad det är, men dom säger att det är något man kan tappa, så det måste ju finnas. Och dom säger att man kan ha dåligt omdöme. Vad skiljer det från annat omdöme?

 

Här finns uppenbarligen ett begreppsligt problem. Vad är egentligen omdöme? Vi försöker förklara att det handlar om värderingar och ta kloka beslut. Att göra dumma saker kan vara tecken på dåligt omdöme.

 

– Men om jag gör en sak jag tycker är bra och andra tycker är dåligt, har jag inget omdöme då? Eller är det dåligt omdöme? Jag tycker ju det är bra.

 

Standardfrasen ”allt är relativt” gör nog ingen nytta här hur relevant den än är. Efter ett tag är vi överens om att omdöme inte är något absolut utan mycket subjektivt, att vissa saker kan anses som utslag av dåligt omdöme ur en synvinkel men kanske inte ur en annan. Gå ut utan mössa när det är tjugo grader kallt ute är dåligt om man vill slippa frysa men förståeligt om man inte vill sabba frisyren. Frågan är vilket som är viktigast i längden, en av alla frågor som skapar generationsklyftan.

 

– Men om man inte kan säga exakt vad omdöme är, hur kan man då säga att man kan tappa omdömet? Jag menar, omdömet är ju ingen sak.
Ständigt denna ordförbistring och ordvrängande. Lugnt försöker jag förklara att det bara är som man säger. Det handlar om att omdömet ibland inte är som det brukar vara eller att det inte är som det förväntas vara.

 

Eftersom hon är tonåring passar jag på att smyga in ett antidrogbudskap. Om man till exempel är full och gör något som man inte skulle ha gjort i vanliga fall och sen får ångra, kanske resten av livet, då skulle nog de flesta säga att man hade tappat omdömet. Naturligtvis har man inte tappat omdömet men man har för tillfället tappat förmågan att ta normala beslut. Det vill säga omdömet är sämre än vanligt.

 

– Ok, jag tror jag förstår. Jag tror jag har bra omdöme.
Fniss hörs igen.

Precis min melodi!

I dag hittade jag en ny blogg. Antitrist på blogspot. Ska handla om kultur i olika former. Just nu hur sådant redovisas.

Högintressanta frågeställningar. Kulturella aktiviteter vi inte är medvetna om? Finns säkert massor. Försöker erinra mig om vad kultur är till att börja med, ett antal sedvänjor man uppfostrats i och till och lever med och som man i viss mån – medvetet – kan ta avstånd från (vilket för övrigt kan ses som utveckling, till och med kulturell utveckling om ett större antal individer tar samma beslut). Kultur är motsatsen till natur; kultur kräver känslomässiga och tankemässiga värderingar, naturen är reflexer. Mitt emellan finns impulser, intuition och emotioner. Kulturen kan nog inte göra så mycket åt naturen. Däremot styr den det där mitt emellan mer eller mindre framgångsrikt.

 

Så vad gör då jag för omedvetna kulturella handlingar? Det kan jag inte svara på för gör jag det är de ju inte omedvetna saker det handlar om. Så jag omformulerar frågan, vad brukar jag göra för kulturella handlingar som jag till vardags inte betraktar som kulturella? Till exempel ser jag på TV och läser en och annan blogg, lika mycket kulturell handling som att gå på opera eller läsa Strindberg. Och jag brukar gå till en läkare om jag känner mig trött och utarbetad, inte gå till en präst eller någon som ägnar sig åt andeutdrivning.

 

De mest omedvetna kulturella handlingarna är kanske de där de mesta basala mänskliga behoven enligt Maslow finns: Äta, sova och ha sex. Områden som innefattar både reflexer, impulser, intuition, emotioner och en hel uppsjö av värderingar. Allt som delas in i rätt eller fel, fint eller fult, bra eller dåligt, ok och inte ok är värderingar utifrån en kulturell norm. Där finns säkert mycket att gräva i. Men det var bara ett exempel och kanske inte det Antitrist syftade på utan vad gör du, jag och andra för saker som den stora allmänheten faktiskt skulle gå med på att kalla kulturell aktivitet om de bara tänkte efter en liten stund. Med tanken på en mer vetenskaplig approach på hur kulturella handlingar kan mätas och värderas ÄR faktiskt spännande och kanske enda sättet att nå fram. Tala med lärda på lärdas vis ...

Det har varit ett långt uppehåll men nu börjar det på nytt igen :) Att ha ett arbete man inte trivs med kan ställa till med stor skada har jag bittert fått erfara, ännu värre blir det när man inte ens orkar skriva. Men som sagt, nu blir det en återstart. Vi hörs!
E